Det närmar sig nu alltså. Det drar ihop sig. Jag borde sova.

One day baby we'll be old

Jag sover för lite, nu har jag ont i huvudet. Jag måste kliva ur sängen nu, för jag har massor att göra, men det känns så jobbigt att ens äta något idag. Provisorisk dagsplan:

- Äta
- Tvätta
- Medan tvätten tvättas, cykla till mormor
- Stryka och börja packa

"Men antingen hon älskas eller försummas, bör hennes första önskan vara att göra sig respektabel och inte låta sin lycka vara beroende av en varelse som är underkastad samma svagheter som hon själv."

ASSÅ MARY

THE WORLD'S GREATEST

ÅH JESUS jag ringde just hotellet i Oxford för att lösa problemet och var så himmelens nervös att jag trodde magen skulle brista. Men jag KLARADE det och jag var GRYM och nu känner jag mig helt empowered och som om inget kan gå fel. Typ. När han bara "ok, cheers!" när vi lade på så höll jag ju på att storkna. HUR KAN MAN LÅTA SÅ SNYGG?

Imorgon kommer jag träffa så många jag tycker om på en och samma dag. Och på onsdag ska jag bara ligga i soffan med min favoritfamilj och insupa dem så att jag har så det räcker tills i jul. Och sen är det torsdag och då är det dags. Hej och hå. Så rädd.

SÅ SNART

Allt jag oroade mig för igår löste sig idag utom en enda sak så det känns ju bra. MEN ALLTSÅ nu har jag panik över att det här faktiskt är verkligt och jag kommer få prata med riktiga människor, och de kommer se mig hela tiden och jag kommer tvingas göra saker! Med dem! Jag vill ju det så klart, men också - LIVRÄDD. Tills jag hittar ett bättre sätt att lugna mig tittar jag på bilderna från när skolan var på Harry Potter-vandring och vid Stonehenge och i Bath och tänker att det är ju det där jag alltid velat göra ju. A n d a s .

Sjuk ångest nu när jag tänker på allt som måste fixas/fixa sig tills på torsdag. åh gud. Jag ska inte tänka på NÅGOT viktigt efter 23:00. ALDRIG.

Detta nu: öööööööööööööööööööööööööööööhhhhh vill sova men ändå inte

vuxen

Gud vad verkligt det blev nu. Efter hejdå-middag och presenter och planering inför födelsedagen i ett annat land. Jag ska flytta. Till ett annat land. Ensam.

VA?

Kan inte tro att detta just hände.

Jag diskar i köket med nattradion på (eftersom samtalen som kommer in vid denna tid oftast är mycket... spännande). En kille ringer in och programledaren frågar var han befinner sig. "Vi är i en stuga i *ortnamn jag ej minns* i Värmland!" svarar killen på tråden glatt. "Och vilka är 'vi' då?", undrar programledaren. "Det är jag och sex gubbar till", svarar telefonmannen. "Vadå, är det nån BÖGHÖG eller vad håller ni på med?" frågar då denna jubelidiot till programledare. Alltså... VA?

Avalanche

Får inte börja tänka på det där nu, det här är bara tillfälligt, det är i kroppen och inte i verkligheten! Och klockan är 01:49 så det här räknas ändå inte - ta aldrig beslut efter 00:00! Inte ens beslut om hur jag ska känna. Särskilt inte beslut om hur jag ska känna. Imorgon (idag) kommer vara bra. Och dagen efter det också. De kommer vara bra dagar. Och sedan söndagen, jag vet inte. Bra mot kvällen. Sedan kommer tisdagen, den kommer vara miljöombyte, personombyte, samtalsombyte, bra. Sen kommer torsdagen. Torsdagen.

När ska jag någonsin lära mig att midnatt är gränsen, sen vandrar mitt psyke iväg helt okontrollerat och jag blir en helt gränslös person som är skitjobbig att ha att göra med?

If the world ends, I hope you're here with me. I think we could laugh just enough to not die in pain.

Jag har varit dum när jag jämfört mig med sociala under som C. Ikväll påmindes jag om att jag visst har ett helt uppbåd av fina, fina vänner som tycker om mig fast jag varit en självupptagen och ledsen idiot hur länge som helst. Jag älskar er.

Don't you weep

Åh. Mitt liv, exakt nu, i denna stund. Det ordnar sig. Det kommer tillbaka. Det faller på plats. Och de andra är dumma i huvudet och idag kan jag skratta åt det.

ALLTSÅ JAG VILL TA DEM I MINA ARMAR OCH VARA MED DEM DAGARNA I ÄNDA!!!!! Så himla gulliga och snälla och smarta!

Skön stämning i sovrummet nu efter Requiem for a dream. Vill se sjuttio avsnitt Bored to death för att jämna ut.

Imorgon ska jag plocka svamp med de ensamkommande flyktingbarnen och göra svampmackor i mitt kök. Först tyckte jag att det kändes sådär, med tanke på deras ålder och så, men sen blev jag arg på mig själv och nu känns det rätt kul. Måste dock gå upp fruktansvärt tidigt. Halv åtta känns som en mardrömstid nu. För några dagar sen var det sovmorgon, en väl tilltagen sådan till och med. Vad snabbt det går att ta upp sina dåliga vanor.

Så här fin höst vill jag ha. Med sol och klar luft och blå himmel. HA! Det kommer ju gå sådär. Jag ska packa med mina stövlar.

H.e.r.r.e.g.u.d. Hela kroppen bara skrumpnade i ett jätterys nu när jag lyssnade på Patrick Wolfs cover av Born To Die. Jag vill flytta in i hans röst och bädda ner mig i partierna där han sjunger sådär från tårna och sen aldrig mer gå utanför dörren.

INNIT?

Ångesten mitt serietittande ALLTID mynnar ut i är verkligen inte bra. Separationsångesten upphöjs tusen gånger. Jag som kan tycka det är jobbigt att slänga en tandborste - obs sanning - för att jag använt den under en period då något visst hänt. Nu ska jag sörja sex personer samtidigt. Ska rebounda med The Tudors eller Rome. Vet ej om Rome är nåt att ha dock. Det var allt från mitt hisnande liv för ikväll god natt

Det kommer vara så himla ledsamt sen att inte kunna cykla på två minuter till någon som lättar på alla bekymmer i världen.

Gör ont att se all denna skönhet. Orkar inte tänka på hur töntig jag är just nu. Vill bara att han ska älska mig.

Fireworks burst above the trees

Saker faller mer på plats än isär och det är ett efterlängtat tillstånd. Det börjar pirra i magen nu, när som helst ska jag fylla de gigantiska väskorna som redan står redo på golvet. Sen ska jag dra igen dragkedjan här, i rummet jag sovit nästan alla nätter någonsin, och inte öppna den igen förrän jag är i mitt nya hem. Tillfälligt eller ej, det kommer vara mitt hem. Fast i en annan stad, i ett annat land, med någon i sängen bredvid jag inte ens vet namnet på än. Och jag ska få nya gator, nya affärer, nya promenadstråk och nya vänner. Kanske lära mig dricka öl. Kanske lära mig dricka te. Fira Guy Fawkes, fira Halloween, fira födelsedag. Huttra i grova strumpbyxor och kängor, sparka i lövhögar, plugga plugga plugga och inte tänka på det ruttna och murkna, stinkande och gamla som inte spelar roll längre. Jag längtar/är livrädd.

Blue would still be blue

Jag längtar efter en plats där allt inte är så noga och där det finns utrymme att slå ut armarna och inte behöva kunna alla namnen och årtalen för det räcker med att le. Ibland är det så snävt och krampaktigt, oroligt här och jag vill kunna ta djupa andetag och säga att det där, det där spelar egentligen ingen roll för mig.