Something good

Har dessa dagar transformerats till Moder Teresa och ger och ger och ger. Står med händerna på barns ljusa små hjässor och skådar ut i evigheten med glödande gloria kring skalpen och sånt. Finns ju sämre sätt att tjäna pengar på. Dock är det ju ännu lite härligare att bara FÅ pengar, som t ex den OMÄNSKLIGT stora skatteåterbäringen som jag av okänd anledning förärats i år. Känns himla himla bra, jag ignorerar att jag faktiskt jobbat hårt för de där pengarna nån gång i det förflutna och väljer att se det som manna från himlen, och nu planerar vi vilka hobbykurser vi ska gå på (pottery, beginner's ballet, Tolkien's worlds...) och i princip  vilket te vi ska dricka när vi pluggar mittemot varandra vid vårt köksbord under vår kökslampa vid vårt fönster på vår gata. Jag vet att det är galet men det är motiverande och gud vet att jag behöver motivation.

Lalala är en tragisk person som återvänt till att skrapa smulor och provocera fram något som med god vilja kan liknas vid tillgivenhet lalala ser fem avsnitt till av New Girl trots blandade känslor lalala jobba tjäna pengar se framåt

Semiproduktiv dag, styrd från sängen. Är motiverad igen. Goda nyheter om pengar gör lätt det med en. Plus har foten inne på jobb. Tjäna egna casshh är ju THE BOMB, vet ju alla.
Igår smällde vi på stort, gick på restaurang dressed to the nines och gick på SHOW. SHOW är ju alltid kul, så vi bestämde att vi skulle göra mer sånt i framtiden. Slut på rapport.

När jag stod på det här dansgolvet:

Och jag dansade till det här:

Och hånglade med den här:

Som på något vis mixat sitt ansikte med denna och skapat något fantastiskt:

tom

I ett hav av geishagodispapper ligger jag nu och överväger om jag ska sova eller se ett till avsnitt Lost. Jag ångrar vissa saker jag gjort idag, men jag gör det ju varje kväll och det har blivit en slags rutin som lämnar mig lite äcklad och lite använd varje gång. När jag tänker på det förvånar jag mig själv. Rädd för att det ska sluta, men vad är det ens värt?

Det är ju inte värt det. I skrivande stund inser jag ju att det är ju inte värt det. Jag ska sluta. Nu har jag slutat.

Det är märkligt hur tomt det känns att Max åker imorgon. Vi delar inte ens land från början men andra sidan jorden känns på nåt vis ännu längre bort även om man inte räknar geografiskt. Tidszoner och uppkoppling och nya spännande saker att hinna med. Ännu någon som reser iväg. Ännu en som försvinner bort. Ibland känner jag mig fruktansvärt ensam. Då gör det mig glad att tänka på LP och att vi ska ut och gå imorgon och det kommer vara sol och jag kommer skratta jättemycket.

Är töntigt glad över min nya facebookgrupp hahaha vem är jag nu ska jag koka marmelad

GOOD VIBRATIONSSSS

Explosionen i mitt sociala liv detta veckoslut. När jag jobbade ansträngde jag mig för att slippa prata med de andra. Nu när jag inte jobbar kan jag vara tyst i timmar i min ensamhet. Men sedan i fredags har jag pratat med fler människor än jag gjort det senaste halvåret, utan överdrift ens. OCH träffat dem rent fysiskt. In the flesh. Jag är ett socialt unikum.

Huvudvärken, den huvudvärken. Förstår du vad du gör med mig? Jag borde inte bry mig. Jag ska till doktorn idag.

Ögonen svider. Nu sitter jag och väntar igen. Idiotiskt.

Lazing on a sunny afternoon

Imorgon ska jag ut med djur i solsken. Det blir kul. Och det känns också kul att Portsmouth hör av sig igen, hej hej. Jag blev pirrig i magen, men vet inte riktigt varför eller om jag ens vill bli pirrig. Jag saknar alla som är borta och jag är trött på att ha ont och att inte kunna dansa. Idag var första dagen utan jobb, och att inte vara vuxen och behöva höra klockan ringa 05.15 var ljuvligt. Jag lade dagen på att gå i solen och köpa apelsiner istället.