Åh. gud. åh. gud. åh. gud. Är det jag som är makalöst snabb eller är det de som är så in i helvete jävla långsamma att jag hinner bli arg tre gånger innan de ens reagerar?

Break down, now weep, build up, breakfast Now let’s eat, my love, my love love love

ALLTSÅ. Livet. Vad jag vill ha det som ett duntäcke om mig just nu och bara njuta i detta. Igår trodde jag att jag var dum och svag men det visade sig efter den enda knapptryckningen att det var tvärtom och allt som krävdes var bara den lilla motivationen. Att vilja vara bra i någon annans ögon och sedan inse att jag nog gjorde det för mig själv ändå. Och att jag tyckte om det.
Och idag var allt det härliga, ljusa mjuka fina, så himla närvarande. Med text visserligen men vi fann varandra där, och kanske mer där än vi gjorde öga mot öga. Och vi saknar varann. Det var skönt att höra. Och vi saknade hur det var, och vi var rädda för hur det skulle bli. Men vi fann varandra.
Och äntligen kom Australien i kontakt med internet igen och jag insåg hur mycket jag saknat att dagligen få veta allt som rör sig i det huvudet. Mer än jag trodde att jag skulle sakna det.
Dessutom landade ett plan i Sverige klockan 12.00 idag och bar med sig en av de jag saknat mest under det senaste halvåret eller så och även om vi bara sågs i några timmar så kändes det som att något inuti liksom lade sig till ro, för nu var allt på sin plats igen.

I min mailinkorg ligger en biljett som leder till det jag nu definierar som framtiden, och det känns både helt jävla fyrverkeri-regnbåge-pirr i magen-fantastiskt och skrämmande. Det finns ganska mycket som fortfarande behöver ta form och komma på plats, men allt jag kan göra nu har jag gjort och resten ordnar sig. Jag är så uppfylld av alla ikväll, känner mig blödig och sentimental men plötsligt inser jag hur många som är i mitt liv och att de är här av egen fri vilja och de skulle kunna gå om de vill men de stannar. Och jag är så tacksam för det.

rrrrrrrrrrrrrrring

Hur går livet med nya luren då, undrar ni. Jo, det kan jag tala om, att det är tiotusen gånger roligare att vakna med en blank, kall, state of the art-telefon skrällandes i örat än till NÅGOT annat jag har testat i alla fall.

What can I do What can I say

Skaffade Dropbox i eftermiddag och nu fylls internet av bilder på floden och stenhusen, tama ekorrar i parken och filmer av dans på gatan och gapskratt i ett påslakan. Vet inte om jag ska skratta eller gråta.

KOPFWEH

Trots min svaga och darriga sjukdomskropp är jag lite upprymd över livet ikväll. Dels över DATUMET, starten på det som jag skulle vilja kalla Livsexperimentet jag och en av de bästa jag känner ska genomföra, och dels över de nya rutinerna i mitt liv. Till exempel de nästan dagliga promenaderna med LP tidigt på morgnarna (enligt mina mått är det ofattbart av mig att av egen fri vilja gå ut på tvåtimmarspromenad 09.00 när jag inte har jobb). LP ger mig lugn på ett nästan osunt sätt. När jag har ångest över något kan jag ibland tänka att LP finns på jorden och hon tar sig ju igenom livet, och det får mig att känna att det kanske inte är så farligt ändå. Allt balanserar inte på en knivsegg. Hon är så lugn och härlig hela tiden. Men det vågar jag inte säga till henne för då låter jag som en stalker.
En annan bra rutin, om det nu är legit att kalla något man bara gjort en gång men planerar göra tradition av för rutin, är min och Räkans söndagsutflykt. Varannan söndag ska vi nu skratta oss svettiga för ynka 80 pix. Ser oerhört mycket fram emot det.
Andra saker att se fram emot: paket som kommer med posten. Ett med böcker och ett med telefon. Är spänd. Det blir fest.

Så matt på livet idag. Vill vara ifred, att alla ska låta mig vara, duscha i en halvtimme och sen äta tacos framför tvn. Det är så jävla jobbigt att dela hus med hundra andra som gör hundra saker och aldrig nånsin bara kan VARA TYSTA och TA DET LUGNT.

Jag är för full för att formulera mig bra här men hur FAN kan det vara MITT FEL att HAN tycker om mig och hur kan det vara MITT ansvar att HAN ska må bra?! Jag ville bara ha en trevlig utekväll, jag behandlade honom som jag skulle behandlat vilken annan gammal bekant som helst, så VARFÖR får jag sms från honom med texten "Du har vunnit!!! Jag förlorat. Aldrig igen". DET ÄR INTE MITT FEL ATT DU GILLAR MIG MER ÄN JAG GILLAR DIG, JAG HAR INGET JÄVLA ANSVAR ÖVER DITT PSYKISKA VÄLMÅENDE, VARFÖR KAN JAG INTE BARA FÅ GÅ UT OCH BLI FULL OCH PRATA OCH SKRATTA UTAN ATT DU SKA GE MIG SKULDKÄNSLOR?!?!

Har ordnat livet så bra i eftermiddag! Såna sjuka vuxenpoäng just nu. Saker tar form alltså. Ska bara kirra skolgången för i höst också då så är jag på banan som FAN nu.

BAMBAM

Nu har vi ett datum, gott folk! NU NI!

Den här dagen var fantastisk.

Jaha nu kanske jag har varit olaglig och använt min personalrabatt från ett företag jag inte längre jobbar på när jag beställde från dem men nu faller det sig så att jag faktiskt tycker det var fullt rimligt eftersom jag har mensvärk idag

Wilderness

Det här som känts som seg, gummiaktig olja på ytan, som hållt ned eller tryckt undan eller kvävt, det har hållt avstånd idag. Skingrats. För idag har jag städat, jag har bytt gardiner, det är ljust och vår här inne nu, och jag har tittat på bilder som får det att pirra och virvla och klirra inombords, på stora ekar och mörka skogar och lampor som färgar träden rosa, rullskridskor och djurhuvuden och banketter på mossan, sång och dans. Att veta att om jag vill, om vi vill, så kan jag vara där. Det är inte ens lite omöjligt.

Oh I love that here you live with me

Påsken var tyst och fri från surrande omvärld, det var sol över fjärden och ganska mysigt med alla små svarta prickar där ute på isen som var påskfirande familjer eller ensamma pimplare eller par på längdskidor i solgasset. Dessutom klarade jag att hålla mig till min strategi när det kom till näringsintag och det är jag så jävla stolt över. När jag kom hem hade Max skickat tre meddelanden och undrat var jag höll hus och om allt stod rätt till eftersom jag inte hörde av mig. Fint att ha såna omkring sig, som märker ens tystnad fast det är ett jordklot emellan och det finns en miljard roliga saker att göra om dagarna. Eller den andra då, som när jag sa att jag inte skulle ha internettillgång under påsken frågade besviket "så vi kommer inte kunna höras på hela helgen?". Åh.
Trots att helgen varit solig, härlig och lugn har jag längtat efter framtiden så himla mycket. Jag vill gå på de där gatorna, jag vill prata med de där människorna, jag vill handla i de där affärerna med automaterna där man blir av med all sin växel. Och jag vill sitta vid ett köksbord och planera helgen med en av de bästa jag känner och veta att vi kan göra precis vad vi vill.