Nu, kanske

Jag hade gråten i halsen hela tiden, och jag vet egentligen inte varför, men nu har jag och mamma gjort en lista på saker jag ska göra i mitt liv den närmsta tiden. Den listan känns bra. Jag gillar listor. Det har alltid varit det enda sättet för mig att strukturera upp tillvaron, minnas allt som ska minnas och inte missa något viktigt på grund av mitt vanliga slarv.

Vi satt vid köksbordet och pratade om allt i lugn och ro och jag blev inte ens arg eller fick det jobbiga trycket över bröstet och känslan av att tiden bara ramlar på och jag rör mig som under vatten, långsamt långsamt och jag  kan lika gärna sluta planera för jag kommer ändå inte hinna.

Och som vanligt föll allt på plats när min älskade, älskade mamma lyssnade och redde ut och gav förslag. Och nu känns allt lätt och skönt igen. Jag har en plan. Jag har ett mål, eller i alla fall något som liknar ett. Jag förstår lite bättre var jag är på väg. Jag vet inte vem jag är, vad jag kan och är duktig på eller vad jag vill, men jag ska boka in ett terapimöte (eller vad det kan tänkas heta) imorgon och se om det kan hjälpa mig att reda ut såna saker. Och kanske en del annat. Och just nu känns allt ändå rätt bra.

cinéma

Nu är jag hemma och om ett tag kommer Jo och E och hämtar mig. Jag är lite nervös eftersom Jo inte kört bil på några månader. Vi ska på bio. Det blir kul.

Far far away

Om ett litet tag ska jag sätta mig i bilen och efter det kommer jag vara isolerad i två dygn, kanske mer. Det är inte ens jag som bestämmer. Jag har ingen lust alls att åka till sjön, det är som att ångesten sitter i de blommiga väggarna ibland. Jag är rädd att inte ha något att göra, så att jag har tid att tänka. Därför har jag packat ner två DVD-boxar och den tjockaste boken jag har. Vi ses på andra sidan radioskuggan.

Smälter pga detta:

http://patrickwolfpalisade.tumblr.com

News from my bed

Jaha, "detta om detta!" sa Tiden och så var julen över och förbi. Jag har en vemodig känsla i kroppen. Sedan mitten av oktober har jag suktat och längtat och väntat på denna konung av högtider, och så bara small det till och sen var det slut. Precis som vanligt antar jag. Och istället för att hemvända idag har jag bara hemmat, dvs stannat hemma och glott på Midsomer och levt det glada pensionärslivet istället för att supa skallN i bitar med jämnåriga. Och lika glad var jag för det, men gladast var nog foten, så att säga.

A VERY MERRY CHRISTMAS

GOD JUL BLOGGEN XOXO

Jag har ingen riktig julstämning och snön kommer regna bort inatt, men det känns ändå kul att det rent tekniskt är julafton idag!

Dan före dan

Julefriden sänker sig över hemmet och nu har mammas födelsedagsgäster gått hem, och vi ska ta en kort breather innan julskinkan ska griljeras och granen tas in och kläs och sill och skinka provsmakas och jag ska bädda sängen med mina juligaste sängkläder och ta fram flanellnattskjortan. Men först ska jag och L se på Harry Potter och De Vises Sten.

O r k a O r k a O r k a

Allt känns jobbigt idag. Själva skinnet känns jobbigt, håret känns jobbigt, ögonen är jobbiga och jag vill bara duscha, sen sova. Och aldrig mer behöva resa mig upp. För det är jobbigt att gå, hela foten värker efter igår och mitt huvud gör ont. Och jag är hungrig och irriterad på allt och alla som är här. Eller som inte är det. Jag vill bara att alla ska hålla käften och att allt blir som det ska igen.

Passive me Aggressive you

Jag vet att jag är lite sur idag för jag är trött och har ont, men jag blir så jävla MATT av all denna smygilska som sipprar fram mellan orden. Jag blir så sjukt TRÖTT av ENSAM ÄR STARK och DU GÖR FEL, MEN DU VET JU INTE BÄTTRE FÖR DU ÄR ETT BARN OCH JAG ÄR VUXEN, DU KANSKE OCKSÅ KOMMER FÖRSTÅ EN DAG. Jag trivs bra med tillvaron där ingen är bättre än någon annan, alla har olika egenskaper och på ett sätt kompletterar man ändå varandra, hur klichéartat det än kan låta. Det känns bra att vara behövd. Det känns bra att någon ringer och frågar en något som den tänker att "det kan nog hon". Det känns bra att bli anförtrodd något. Det känns bra att kunna prata utan att behöva väga varje ord. Det känns bra att vidga vyerna och genomgå aha-upplevelser och tvingas omvärdera saker på löpande band, och det bara för att jag klivit utanför den där pyttelilla cirkeln jag kanske ristade själv en gång, i asfalten på skolgården någon gång i begynnelsen. Den kanske är på väg att försvinna, eller så växer jag långsamt ur den och töjer dess gränser mer för varje gång jag faktiskt kan bidra med något, och inte bara kommer till ett redan dukat bord, ett kit som redan är komplett. Eller tycker sig vara.

Lilla Julafton i Floggaläggan

Nu är saker för imorgon ordentligt bestämda och det ska bli så kul att träffa Jo för det var länge sen, och Räkan har man ju inte sett röken av utom på diverse elektroniska skärmar. S sprang man ju runt och var dum i huvudet med bara för några dar sen, men det ska ju bli kul ändå. Vi ska julhandla och stroppa runt på stan och känna oss julfina, fika med C och sen julstöka i Jos kök hela dagen tills vi stupar och vaporerar till ett dis av nejlikor och senap. Och Räkpojken ska få julklappen jag tänkt ge henne i ett år nu. Den kommer göra succé. Det kan inte gå på något annat vis. Nu ska jag hälla lagen över sillen och sen är den klar.

Mat

Jag glömde att köpa ingredienser för dubbel sats till sillen, men efter att jag kompletterat med mer rödlök och lite sånt fint kommer jag stå och röra i grytorna som ett proffs. Jag kommer vara mycket stolt över mig själv, för jag brukar knappt koka nudlar annars. Idag fyllde morfar år, så det var middag och tårta, och imorgon är det mat hos farmor. Man gör ju inget annat nu i juletider.

03:58

Ja och så var det mitt i natten igen och jag och Räkpojken sitter i varsitt hus i varsin skog och ser på samma Jason-klipp och tillåter oss att nörda ner oss ordentligt, bara för att vi just inatt är lite känsliga och saknar det ständiga bakgrundsbruset om flickors rätt att gå i skolan på skånska.
Saker som gör mig så himla glad: Räkan vill sitta uppe hela nätterna och prata om mat eller framtiden eller saker man hatar, C ringer och pratar i timmar och bryr sig på riktigt, S är hemma från Paris och har finaste lockarna och Jo är som Jo är och man vill bara inreda en mysig bur med massa kuddar åt henne och ha henne vid sin fotända forever och lyssna på allt hon säger, både det smarta, det jobbiga och det konstiga. Jag är glad att vi delade ett svettigt tält för några månader sen.
Imorgon ska jag lägga in sill.

Saknaden

Jaha. Jaaaaahaaaaaa. Nu har Musikhjälpen gjort slut med mig. Jag kommer sörja i ett år, tills de återvänder och får mitt liv att åter blomstra. Om Jason inte är med nästa år igen kommer jag tappa livslusten.

Jag lider ju av kraftig förlossningsskräck, men om jag skulle föda någons barn så skulle det vara Jasons. Och det skulle bli vackert.

Saker jag kommer vilja ha om ca sju timmar: bacon

Söndag på en lördag

Så konstig dag idag. Blev väckt halv två och nu är det ett obestämt något fram till jag ska börja göra mig färdig för ikväll. Jag vet inte riktigt var jag ska göra av mig själv tills dess. Och jag har bara ätit två lussebullar till frukost. Ei kom och gav oss en julklapp och var världens sötaste som vanligt, och vi fikade innan jag ens vaknat till liv ordentligt. Han for omkring över mitt golv och frågade varför han inte hade färg på sina fingrar. Så jag tog fram nagellacket, men han ville inte ha för jag hade inte alla färgerna han brukar få. Bara rött. Så det gick ju inte. Sen frågade han varför jag hade en sådan tröja jag hade. Det är en klänning, sa jag. "Har du ingen rumpa?" undrade han då. Jag sa att det hade jag, men den var under klänningen så den syntes inte så bra. Han trodde inte riktigt på det, så han kollade efter. "Och kalsonger hade du också!"

Secret Diary of a Call Girl

Hur stor separationsångest är det okej att få efter att man sett slut på en serie?

Impossible is nothing

Tåstatus: onaturligt böjd och röd. Dock mindre svullen. Vill VERKLIGEN kunna gå på fredag. Helst redan imorgon, men VERKLIGEN på fredag. Orkar inte halta runt i Staden.

Idag är jag mycket mycket stolt över mig själv. Stolt och nöjd. Eller, först var jag missnöjd över mig själv och hela mitt väsen, för jag vaknade halv ett. Men sen tog jag tag i mig själv och detta hände: JAG. STÄDADE. GARDEROBEN. Å H  S Å  H I M L A  D U K T I G T  A V  M I G   J A G  V I L L  G E  M I G  S J Ä L V  EN  P R E S E N T  E L L E R  Å T M I N S T O N E  E N  M E D A L J !

And I have to speculate that God himself did make us into corresponding shapes like puzzle pieces from the clay

Ja. Jag är fortfarande vaken.

Äntligen planer

I min väldigt flytande och oformliga tillvaro känns detta väldigt bra: på torsdag fyller C år, och S kommer hem från Paris. På fredag ska jag träffa basgruppen igen, och prata om De Stora Frågorna över diverse fyllda glas. På lördag ska jag dansa med C och fira. Och nästa vecka ska det julstökas hos Jo, med julhandling, minijulbord och allt som hör till. Älskar när almanackan fylls med roliga saker och inte bara stress eller ingenting.

Musikhjälpen

Jag ÄLSKAR Musikhjälpen. Det är bland det BÄSTA jag vet att kunna slå på tvn mitt i natten och så får man vara med i mysigheten. När man inte kan sova. Jag tror det egentligen grundar sig i den vintern jag hade körtelfeber och var hemma i sex veckor, och vände helt på dygnet. Det året kollade jag på Musikhjälpen nästan oavbrutet, och det blev liksom som en länk till omvärlden. Man blev ju ganska isolerad. Dels för att jag var tvungen att sova middag efter ansträngningen att gå ut efter posten, och av den enkla anledningen saknade möjlighet att umgås med folk, men också den lite mer inofficiella anledningen: jag luktade för illa för att våga gå ut ur mitt rum. Det kom med sjukdomen alltså. Det är tydligen ett symptom. Äcklades djupt av mig själv. Så, där har ni sanningen.
I alla fall så har jag alltid tyckt om den här "det händer något stort"-känslan. Den som gjorde att jag satt klistrad framför prinsessbröllopet, och som höll mig kvar framför Nobelmiddagen i lördags. Jag blir helt varm och mysig inuti. Det känns som om jag är part of something bigger. Synd bara att jag är för fattig för att ge dem pengar.

Sängläge

Ibland tänker jag på vilka som läser här egentligen. Jag vet ju några, de som jag känner i verkliga livet och sådär, men jag undrar om det är någon mer eller om det bara är den handfull läsare som jag redan känner till. Jag vet ju givetvis att det inte är chockerande många, men det känns kul och lite svindlande att tänka att det töntiga jag ligger här i min säng med knäckebrödssmulor i och skriver, kanske läses av någon i andra änden av landet.

Brumalia

Oh, idag beställde jag Brumalia också! Spänningen är olidlig.

Lots sometimes

Jag försökte minnas idag, och det gick inte. Hur det känns. När jag tänker på det känns det nästan fånigt. Att man kan vilja offra så mycket för någon man knappt vet vem det är, och att man känner så mycket och starkt. Det är så avlägset nu. Det jag förnimmer, när jag verkligen försöker, är något slags barnsligt minne av fjärilar och värme. Inte den hisnande, enorma, solida och trygga känslan som fyllde varje hålrum, varje tomrum. Som var som en omfamning och ett djupt andetag efter att ha varit under vattnet. Som alltid fanns där, mot huden, inifrån och utifrån. Som en varm försäkran. Och allt jag vill är att bli påmind.

FAN

JÄVLA JÄVLA JÄVLA ALLT!!!!!!!!!!!!! Passade på att gå in i en dörr med högerfoten nyss och nu har jag brutit/stukat mittentån nåt helvetiskt. Det gör så jävla jävla ont, och jag skäms för att säga det för det låter töntigt att ha ont i en tå. Men far åt KUKJÄVELN VAD DET SMÄRTAR. Jag kan ju inte ens gå för helvete. Och imorgon skulle ju jag och Räkpojken *göra stan* i jakt på de sista julklapparna, och rulla i fett på McD. Vi får se om ett julmirakel inträffar under natten, annars blir jag väl sängliggande imorgon. Igen. Universum/kosmos/Gud... Jag gör slut med dig nu.

Ett ickeproblem

03.30 kan det gå åt två håll. Antingen känns det som om imorgon kommer vara den bästa, mest produktiva dagen på månader. Eller så känns allt bara meningslöst och som om jag lika gärna skulle kunna sova bort hela dagen. Just nu känns det halvfestligt att ha "köp keso" som enda punkt på imorgons att göra-lista.

Men hej

Vi såg Simon och Ekarna och den var bra. Och detta: har utvecklat kärlek till Bill Skarsgård. Men den är kanske... 70% fysisk, så jag vet inte om jag bara är i en fas av need some lovin eller om jag vill gifta mig. Time will tell.

Ekarna

FO skulle visst till Skottland. Jaha, så var det med det. Men EO var där, och jag tycker så mycket om henne så åh. Som att vi vore syskon på riktigt nästan. Och sen när alla åkt hem var bara jag och mamma kvar i sommarstugan, och såg Funny Games mitt i natten och blev rädda. För att vi var i ett sommarhus. Ensamma. Mitt i natten. Med kylen full av ägg.
Nu ska jag duscha, ta på mig en klänning och låtsas som om jag är söt och fin, äta nån torr kesoblandning och sen åka ner till bion. Alltså: min förslappning har gått så långt att jag blir glad att få "klä upp mig" för att gå till Folkets Hus.

Tick Tock Goes The Clock

Jävla helvete helvete helvete nu är jag fortfarande vaken igen fast jag borde sovit för minst tre timmar sen och VARFÖR GÖR JAG ALLTID SÅ HÄR FAN. Och imorgon ville jag följa med C till Staden och springa ärenden och känna mig viktig (som sällskapsdam endast då, men ändock) med henne men jag har lovat att jag ska tvätta och städa och packa och stå redo när klockan slår fyra. Då blir det visserligen roligheter med FO, men det känns ändå stressigt. Jag vet inte vad det är med mig nuförtiden, jag blir helt tokig av stress för minsta lilla planerade sak. Igår när jag vaknade och såg att jag sovit en timme för länge (obs hade ingen tid att passa överhuvudtaget, det var bara i mitt huvud jag bestämt mig för att gå upp en viss tid och göra vissa saker) blev jag skitstressad och började rationalisera bort saker från min att göra-lista innan jag ens kommit ur sängen, bara för att jag tänkte att jag inte skulle hinna. Vad är felet?! Och imorgon har jag EN tid att passa - 16.00 - och ändå känns hela dagen förstörd. Jag måste börja gå upp tidigare eller något. Det känns som att tiden bara springer genom mig.

You can get addicted to a certain kind of sadness

Måste sluta. Måste skära av, bort. Inte värt det längre ju. Aldrig varit värt det. Aldrig varit värd det. Jag minns inte din röst längre.

Duktighetsministern

Idag har jag förmått min kropp att göra mer än jag gjorde på hela förra veckan, sammantaget. Jag har lagat mat, hängt tvätt, tvättat, promenerat, handlat viktiga saker jag sagt åt mig själv att köpa i tre veckor, INTE handlat godis/chips/kakor, växlat in min vinstlott från födelsedagen till två nya = kommer vara miljonär när denna dag är över (tänk om jag är det!!!!), dammsugit hela huset, vattnat alla blommor och sorterat alla jävla sladdar som legat som ett helvetestrassel bredvid sängen i veckor. Och ätit macarons i sängen medan jag grinat framför Oprah. Glamoröst. Nu lyssnar jag på P3 Dokumentär och förkovrar mig. Imorgon tror jag att jag ska ta tag i min personliga hygien och KANSKE angripa den numer katastrofområdesstämplade garderoben. Min plan är att ta famnen full med allt som ligger överst först några varv, sen gå på hyllorna och sist det som fortfarande är upphängt på galgar. Sen ösa ner det i en hög på golvet, sortera och vika. Det jag inte vill/kan ha längre ska jag sälja på Tradera och således bli fruktansvärt rik. Jag har denna vecka även lämnat in timrapporten från jobbet förra månaden och dessutom jobbat lite till. Das war alles. Tack för mig.

Uppbokad

Efter ett mycket otrevligt möte med en arbetskamrat utanför Ica igår bestämde jag mig idag för att äntligen ta tag i mig själv och skriva in mig på den där satans "önska jobbpass"-listan jag var på kurs om tidigt i höstas PÅ MIN FRITID. Tänkte att jag skulle chocka alla non-believers på jobbet som anser mig vara en slashas och ta både nyår och nyårsdagen. Så nu håller jag tummarna, men samtidigt inte, att de ringer och ger mig de passen. Pengarna kommer bara rasa över mig om jag får dem, med tanke på att det är saftigt OB till de där härliga röda dagarna. Med den lönen är mitt vuxenkonto närmare fördubblat, och jag kommer leva loppan. Alternativt spara till resa, där jag kan leva loppan på isländska (/annat språk, beroende på hur väl denna jobbjakt utvecklar sig).

I go alone 

In the dead of night 

and crawl the forest 

to wrong my right

i burn my clothes

i roll in earth 

and give myself

a second birth 

Fyller år (nästan) helgen vecka 48 jaoooo

19

Jag börjar mitt nittonde år i en lätt berusning, lagom för att göra saker jag inte trodde jag skulle våga, men inte utan kontroll. Nu försöker jag kolla på film men det går inte så bra att fokusera, och imorgon får jag massa presenter!