Linda

Jag trodde det kanske skulle vara dåligt. Att jag bara skulle sjunka djupare, sådär som efter telefonsamtalen. Eller den gången vi stod i köket och jag råkade kyssa dig på halsen fast jag inte fick. Plötsligt fick jag inte kyssa dig på halsen fast jag gjort det så många gånger att den kändes som min egen. Jag visste ju inte då att du redan sålt den till nån annan. Kysste jag dig på samma ställe som hon? Fanns hon kvar på din hud när mina läppar rörde samma centimeter? Jag bad om ursäkt sen.
Det var det där jag var rädd för, för det rusar som kolsyra mot ytan i ett glas sockerdricka. Känslorna. Minnena. Men när jag skrivit de första orden kändes det rätt, och svaret var så fint och jag kände mig med igen. Det kanske inte heller är bra, men en quick fix och jag orkar inte om inga sådana finns. Hon skrev om att hon gråtit när hon läst det jag skrev till hans mamma, då för länge sen, och hur hon saknade mig. Alla saknade de mig. Och det var fint att höra för jag trodde inte jag hade något någon kunde sakna. På riktigt.

Looking for a new place to begin

Jag kommer inte lyssna på nåt annat resten av året. Resten, resten, resten av året. Ja, förutom PW då, men det är ju standard.

But a one of these days your heart Will just stop ticking, And they sorta just don't find you till your cubicle is reeking.

NEJ.

A

Fattar inte hur jag ska få ur mig en mening till och jag har inte ens skrivit en tredjedel av tentan som ska in imorgon. Jag kommer grina ikväll.

OCTAGON

Har kollat på MMA med pappa hela kvällen. Vi var ensamma ikväll. Det osade mycket amerikanskt och mycket testosteron. När en av de tävlande presenterades som "The All-American" och dessutom var FÖDD på en amerikansk flygbas i Japan, var jag tvungen att fnissa. Vi åt glass och godis och sa "aj!" och "oh!" när det smällde ordentligt där i det som kallades THE OCTAGON ofta och med mycket mäktig röst av någon av kommentatorerna. Jag tycker att det är en idiotisk sport, jag tycker all aktivitet som har som MÅL att någon ska förlora medvetandet är fullkomligt dåraktig, men jag kom ändå på mig själv att tycka det var rätt spännande. Ibland. Mot min vilja. Jag har ikväll också insett att det är helt befängt att tro att jag någonsin kommer klara vare sig tentan eller PM, så nu slänger jag snart in handduken och bara lever på A-kassa resten av livet. God natt.

Me and my cousins and you and your cousins

Jag trodde inte det skulle spela någon roll, men en konstig blandning av glädje, värme, saknad och sorg pulserar i hela kroppen, bara av en vänförfrågan på facebook.

OCH PÅ ÖVERVÅNINGEN ÄR SÅGEN IGÅNG

Det går sjuuuuukt långsamt, men det går framåt med tentjäveln. Vill ta ett nacksving på hela skiten och strunta i den, men det är väl bara att trycka ur sig lite ord och sen ta ett till U helt enkelt. Känns som att jag går en långsam väg till galgbacken med den här tentan, men jag kan ju knappast vara den första. Det var så SKÖNT att prata med MJ, och vi insåg att vi kände precis lika. Halleluja. Aldrig har jag känt mig så totalt dränerad på intelligens och intellektuell förmåga som just nu. Ser detta framför mig: jobba inom vården forever. Kafferum, fikapaus, innetofflor, tvättmedelsdoft, dämpad tystnad, feta rumpor, lätt rasism och *fräsiga* kärringfrisyrer DAGARNA I ÄNDA. Jag mäktar inte med.

Men jag får AD PÅ H&M-REKLAMEN PÅ BLOGLOVIN

T E N T A

Det bara susar i huvudet av min konstiga sjukdom, och hur ska jag kunna få ner allt det viktigaviktiga på papper och hur ska jag formulera det till ett G och hur ska jag överleva ett till U om det blir ett och jag vill bara SLIPPA DET HÄR.

King Charles

Har både omtenta och PM till början på nästa vecka. Är en centimeter från stressgråt just nu. Vill dö.

Tröstar mig med detta, som har god potential att bli en Paolo Nutini/Patrick Wolf-kärlek i mitt liv:

Revelation

Jag har bestämt mig nu. Jag ska skriva en helt otrolig PM (vill bara säga eTT helt otroligT PM, men tydligen är PM ett n-ord) och sedan hoppa av sista kursen på uni med flaggan i topp. Det är inte värt stressen och magontet och gråten. Jag kommer aldrig någonsin få ett bra betyg så länge jag mår som jag gör, och bara tänker negativa tankar om mig själv och mina prestationer. Det funkar inte längre. Jag behöver ta tid till att må bättre. Jag ska jobba, tjäna pengar, vila, läsa böcker JAG SJÄLV valt, sova mer än 5 timmar per natt, INTE ha ont i magen, INTE ha daglig ångest, träffa Räkpojken och C mer (eftersom de båda - kanske - också kommer ha tagit en pluggpaus då), gå promenader, laga god mat, gå ner i vikt, BARA göra roliga saker som jag MÅR BRA AV. Gå på bio, börja på tantvattengympa, köpa fina kläder, INTE ha tenta över JULAFTON. Jag behöver ta ett steg tillbaka och sluta se mitt liv en millimeter framför mig, utan se det i ett större perspektiv och försöka se var jag vill gå med det. Det är mitt mål nu. Och det känns så jävla skönt att äntligen inse att man inte BEHÖVER plåga sig själv hela JÄVLA tiden. Man KAN göra saker som BARA är roliga. Det räknas också som att göra någonting. Man behöver inte läsa litteratur från 1700-talet och fatta ALLT på två dagar för att räknas som människa. Så det så.

Just nu

Jag rör mig i ultrarapid och allt gör jättejätteont. Det känns som om det ska komma ut saker ur min panna och jag är sjukt stressad över PM-skiten. Ungefär så.

Fan

Jag är sjuk = missade dagens föreläsning och kommer förmodligen missa morgondagens också = måste läsa skitmycket kurslitteratur för att fatta. Och jag vet inte vad jag ska skriva PM om än, och tiden bara går och jag får paniiiiik.

Hihihihihihhihhhhihhhihi mamma röjer i källaren så hon märker inte att jag ska se på film nu istället för att plugga hihihihi!!!!!

Sjukkkkkkkkkkukkkkkkkkk

Huvud: fyllt av bomull. Känsla: kommer ej gå till skolan imorgon. Känsla 2: kommer få totalångest om jag inte går till skolan imorgon.

En liten morgonsaga

Igår var T här. Vi såg på film. Först en djupdykning i Disneys underbara värld, och sedan Boys Don't Cry som ett härligt slag i magen. Efter den mådde vi lite dåligt, så vi avslutade kvällen i Forks med Bella och Edward. Det var ju skit som vanligt, men det fyllde sitt syfte som hjärndöd underhållning. Precis när jag skulle sova kände jag den vedervärdiga, olycksbådande stickande känslan i halsen. Helvete, tänkte jag, men orkade inte gå upp och ta en shot echinacea. Detta fick jag som ett slag i ansiktet imorse, då min hals kändes som stoppad med tre ägg. Struts. Och det gjorde ont överallt och jag ville bara dö, eventuellt somna om. Men! Inte gick väl det. Jag hade ju date med barnmorskan för blodtryckskoll, och jag vill ju gärna veta om jag är nära döden/min aorta ska sprängas (vet ej om det är vad som händer när man har högt blodtryck, men det är vad jag föreställer mig. Halspulsådern som brister i ett läte mycket likt vattenballong-mot-asfalt-ljudet, blod som sprejar över tapeterna i mitt tragiskt tomma flickrum osv). Så jag gick upp, tog en alvedon och ett glas echinacea-brus och cyklade till läkarstationen. Väl där började jag må fruktansvärt illa, och på vägen hem var jag tvungen att tvinga mig själv att inte öppna svalget på vid gavel och låta mitt maginnehåll glasera asfalten. När jag till slut nådde hemmets lugna vrå hade mamma vaknat = man får inte gå och lägga sig igen utan måste verka pigg och effektiv och plugg/städsugen. Dock hade hon gjort frukost, och vem kan vara sur/besviken på livet när smält ost kittlar smaklökarna. Visserligen var jag inte jättesugen på att äta när min mage bara väntade på första bästa tillfälle att bege sig på semester genom min munhåla, men mamma sa att man visst inte skulle ta de där brustabletterna på fastande mage och att det förmodligen var därför jag mådde illa. Så jag åt och nu känns det lite bättre. Men min alvedon börjar ge med sig så halsontet är tillbaka. Och jag är fruktansvärt trött. Detta kommer inte bli min favoritdag.

*hatar livet med Räkpojken på chatten*

*funderar på att gå till psykolog*

Internetz

Töntig sak som får mig att må lite dåligt ikväll: bytte profilbild på facebook igår. Till en photoboothbild där jag sjunger till den där bedroom eyes-låten. Och nu tycker alla att det ser ut som om jag anspelar på obscena saker med min osyldiga lilla sång-mun. Så nu måste jag ju byta bild (*viker mig*) men jag har ingen att byta till och vågar ändå inte byta så snabbt för då märks det att jag blev nervös av deras kommentarer. Hatar facebook.

Housewarming

Det var ju jättetrevligt hos Si, så klart. Sen gick jag, TK och EÅ till McDonald's och efter det cyklade de hem till EÅ och jag gick till bussen. Där var det fem tjejer som "fyller faktiskt sjutton i deceeember" som pratade om sex framför en lysten tjugosjuåring och allt kändes väldigt typiskt och äckligt. På bussen kom FO och alla hennes vänner som firat hennes födelsedag och det var kul för det var länge sedan jag träffade henne. Vi pratade och sedan sov jag lite. C och MC klev på sen också. Men jag var för trött för att gå fram till dem. Nu ska jag sova för imorgon kommer T, men först ska jag lyssna på mina finaste Disneylåtar. Till exempel Once upon a December och On My Way. Bölar.

Koma

Jag vill inte åka till Staden och Si. Jag vill bara ligga hemma och se på film och göra ingenting hela kvällen. Jag orkar inte duscha/klä på mig/sminka mig/gå till bussen/handla/ta stadsbuss ensam i mörkret till Si/ta stadsbuss ensam i mörkret hem/ta nattbussen hem/gå ensam i mörkret till mitt hus. Är ej upplagd för detta.

King of the road

Så himla mycket film har vattnat min hjärna idag. Önskar att jag kunde ägna varje dag i resten av mitt liv åt att se bra film. Åtminstone en om dagen borde man ju rimligtvis hinna? Men nu slår jag ändå ihop butiken för ikväll, efter att slutligen ha fulgrinat till Remember Me (inte mitt stoltaste ögonblick). Andra filmer jag slukat idag: Like Minds (har visserligen sett den förut, men de är ju så jävla snygga), The Dreamers, Youth in Revolt. Ja nu när jag skrev ut den kändes ju inte listan sådär ofattbart lång, men det känns som om jag bara legat på min säng med datorn på magen och bättrat på mitt liggsår hela dagen. Fast! Jag har även gjort detta idag: övningskört. Jag var kung tills jag nådde det kritiska momentet att svänga in på gården igen. Då fick jag ett mindre utbrott och pappa fick dra i handbromsen för bilen var tydligen "på väg in i grannens häckjävel" och då fick jag nog och klev helt enkelt ur bilen så fick pappa göra vad han ville. Vi pratade inte på ett tag efter det.

I'm so heavy, heavy

Som om något är så himla fel, jag är nästan nervös och stressen liksom nyper mig i magen varje gång jag tänker på skrivaskrivaskriva. Och det vet jag förstås vad det beror på, men den andra obehagskänslan har kommit från ingenstans och jag undrar varför för jag ska inte plugga mer den här veckan och imorgon ska jag till Si på inflyttningsfest och på söndag kommer T för en dag i filmsoffan och allt borde ju kännas fint. Mest av allt saknar jag nog C.

-

Det är så tomt nu. Jag känner mig värdelös. Oanvändbar. Obehövd och som om jag bara är överflödig i världen och som om jag inte har en enda sak som någon vill ha. Jag ser inte mitt syfte i några konstellationer någonstans någonsin. Fan vad det är en gammal känsla och fan vad trött jag är på att det är hans fel och fan vad jag inte orkar tänka allt det här varje dag hela tiden och FAN vad jag bara vill skära bort den här jävla ballasten och lyfta igen. Orkar inte släpa i marken mer.

Och nu fick jag veta att mamma ska vara ledig på måndag, precis som jag. Kuk. Jag som hade tänkt ta det lite lugnt.

Misslyckande

Idag är jag mest bara arg och jag sa ingenting - inte ett ord! - på seminariet idag och jag känner mig värdelös för det där satans Uet och jag vill bara kolla på film och inte hålla på och krångla hela hela tiden. Jag är trött på min familj och irriterar mig på allt de gör. Och jag har slutat tycka om mat, ingenting har varit gott de senaste veckorna och jag vill bara SOVA för jag SOVER ALDRIG.

Nej alltså det här kan inte vara ironiskt.

F l i c k o r n a i r e k l a m e n

Obs jag är säkert jättedum nu och inte fattar att man har *bytt roller* och att om man skulle skriva så här om kvinnliga modeller så skulle jag fatta att det var ironiskt. Men jag orkar inte vara så uppmärksam just idag.

G o s s a r n a i r e k l a m e n

Blir arg på den ruttna texten herr Henriksson tryckt ur sig. För det första hittar han ju bara på massa total nonsens om dessa REKLAMBILDER med LEJDA MODELLER som faktiskt inte har en historia ÖVERHUVUDTAGET, för det andra tycker jag ett uttalande i stil med "Inte heller på bild 31 är det väl någon tvekan? Det är en reklambild för Valentino, vars marknadsförare gjort sig kända för sina homoerotiska antydningar. Det gäller att tänka sig in i betraktarens ställe. Var sjutton befinner sig betraktaren? Uppenbarligen ganska nära. Nära i verkligheten eller bara i fantasin? Är killen på bilden medveten om att betraktaren befinner sig så nära? Jo, det är han nog. Sådana här killar brukar minsann vara mycket medvetna om vad de ställer till med. De representerar den halva av männen som vill bli betraktade, ett slags exhibitionister till skillnad från den halva av männen som vill titta. Båda vill i allmänhet också något mer." eller att referera till en modell som "sötnosen" känns väl jävligt UNKET ändå? Dessutom är språket dåligt.

Well the past is history and the future is a mystery and today is a gift, that's why they call it the present

MTV <3

and rise rise rise to the meaning of life

Orkar inte. Har varit hemma sedan 12.30 men har inte börjat plugga än. Och om en timme ska jag duscha, sen åka till farmor och äta middag. Vill ha ett liv igen. Hatar den här jävla tomgångstillvaron.

Bang bang

Nu har jag flyttat upp på loftet. Jag orkade inte höra henne hosta tills hon spyr igen igen igen. Känner mig ganska elak, men jag måste ju få sova.
Det känns ganska konstigt här uppe. Det är en annan känsla.
För flera år sedan bodde jag här, när farmors lägenhet renoverades och hon fick bo i mitt rum under tiden. Eller om det var när hon gjort illa höften, jag minns inte. Då brukade jag ligga här och lyssna på ljudbok tills jag somnade, och ha lampan ute vid takbjälkarna tänd för annars blev det för mörkt.

Jag och J brukade vara här ibland. När vi ville vara ifred. Ibland sov vi här. Ibland bara låg vi. En gång grät jag. Han höll om mig.
Nu står det bara en gammal toarulle kvar under nattduksbordet. Som ett hån mer än en påminnelse. Jag borde slänga den.

Skön...t

Detta går långsamt.

One is Not Born a Woman

Saker som var bra idag: Gamla basgruppen. Föreläsningen. Föreläsaren. Fika med T. Sova på bussen hem.

Saker som var oerhört jobbiga idag: Att gå upp 05.30 efter fyra timmars sömn due to superhostande syster på andra sidan väggen. Gå hem från bussen i absolut ösregn och blåst efter att ha sovit jätteskönt på den varma bussen. Inse att jag har en hel del plugg att göra som kanske inte kommer bli så gjort. För google.docs-länken jag måste ha för att läsa har försvunnit från min dator.

Men nu ska jag sätta tänderna i lite Lesbianism: An Act of Resistance och sen dunka vidare med Politiskt vald lesbiskhet. Identitet som ambivalens. Men varför stanna där? Women's Friendships and Lesbianism, Obligatorisk heterosexualitet och lesbisk existens och One is Not Born a Woman ligger ju och väntar de också. Ska bli skönt att balansera upp det hela med lite heterosexuellt Desperate Housewives mitt i.

Once upon a dream

Det var en lägenhet, fin med stora fönster och utsikt över en gammal stad av sten och kyrkor och enorma träd. Det var massa skor i hallen, och dörrar överallt. Där bodde han, och vi hade just träffats, egentligen var jag med hans kompis men de slogs och jag följde med honom hem istället. Han var söt och smal och smart, med blyga ögon. Han var kär i mig och allt var ljust och bra och enkelt. Hoppas jag drömmer samma dröm inatt.

Just nu på P3: Jag.
Och så jävla äckligtpinsamttragiskt det känns. Men jag tror det är ganska träffsäkert. Ibland.

Idag

Istället för att plugga har jag idag: sett From Hell, sett Gilbert Grape, tyckt att Johnny Depp är det snyggaste som någonsin avlats fram, ätit ett mål mat, lagat ytterligare ett, inte borstat tänderna.

The feathers are shaking and the beaks are chattering

Det är nåt konstigt på gång. Fåglarna är som tokiga. De krafsar och flaxar mot fönstren, hackar näbben mot glaset. De har hållt på sedan jag vaknade.

the future has been cancelled due to lack of interest

Idag är sista anmälningsdag för vårterminen, som bekant. Jag har inte sökt nåt. Detta gör mig både lugn och nervös. Lugn för att: jag kommer inte ha samma krav på mig när jag jobbar som på uni, jag kommer inte hela tiden vara sjukt stressad, jag kommer tjäna pengar, jag kommer ha FRITID på riktigt. Nervös för att: jag har trivts så himla bra med unilivet förutom det som stressat mig och jag vill inte känna att jag inte hör dit längre, och får jag inget jobb så är ju allt bara ruttet. Fast å andra sidan har jag ju flera jobb på G, och hatar jag livet som ickestudent är det ju bara att söka igen till nästa höst. Andas in, andas ut.

UUUUUUUUUUUUUUUUU

Nu har jag fått veta resultatet på min allra första universitetstenta. Det blev ett glänsande, skinande, saftigt U. Känns som att jag vill hoppa från ett broräcke. Aldrig i mitt liv har jag fått ett så dåligt betyg. Ja, om man inte räknar matten då. Men det gör jag aldrig.

Time of my life

Skickade just ett mail till tävlingen om att få träffa Patrick Wolf på meet & greet efter spelningen på Debaser OMG OMG OMG OMG OMG tänk om!!!!!!!!!! Kommer. kissa. på. mig.

Ingen fara

I fredags bakade jag en fantastisk kantarellpaj, packade min lilla resväska, tog Jo, E och C under armen och for över stock och sten till sommarstugan. Där var det höst och tyst och härligt. Vi spelade spel och åt och åt och åt och pratade och sen sov vi. Sen åkte E hem dagen efter, men lite senare kom Räkpojken för att ta hans plats, och dessutom lämnade han kvar bullarna han tagit med sig och vi inte ätit dagen innan, så det blev ju inga spillda tårar över den saken. Så åt vi lite till, gick en promenad bland alla löven och pratade om viktiga saker och spelade mer spel och C fick inte ens några raseriutbrott trots att det var frågesport och tävling. Jo lagade sin spenatsoppa som var god fast jag egentligen inte diggar spenat så värst annars, och allt var mycket behagligt. Bilden nedan illustrerar vad jag vaknade till båda morgnarna.

THIS IS YOUR BAPTISM

Nu har den här bloggen fötts ur något ganska ruttet och ganska märkligt, och jag hoppas den tar mig vidare på nya, finare äventyr. May the wild electricity be with us, helt enkelt, bloggis.