JAA!!!

Skolan har nu rättat ditt test och skrev att du klarade dig mycket bra och nådde med råge upp till Advanced-nivån.

Det regnar och jag är supertrött och jag borde egentligen vara ute med S och nöta men jag backade ur. Och frankly känns det jävligt skönt *Forever Lazy*

Nu har jag spenderat 70 minuter av livet på att kolla på en dokumentär på youtube om tsunamin. Jag grinade som en nyfödd.

Skatungen är död. Jag vill att det ska finnas fler eftermiddagstimmar på en dag. Kanske två-tre till. Så när man kom hem 16.20 så hade man svinlång tid på sig att bara gilla livet.

HUR kan jag vara DÖDStrött nu, när jag somnade halv nio igår? Ingen som vet, ingen som vet? Det kanske är den hundraprocentiga ökningen av motion som tröttar ut mig. Nu kommer kilona bara rasa av, när jag inte gör annat om dagarna är att gå och gå och gå och lyfta och bära och springa i trappor. Och på fritiden gå och gå och gå och springa på rötter och lyfta min egen kroppstyngd. Kommer göra succé på beachen i sommar. Nej, just det, jag ska ju jobba hela jävla årstiden ut. Så var det, ja. Ja, jag får väl vara ful och rik då. Har ju funkat för andra.

Känns ju rätt FETT att jag idag fick förlängd anställning bara för att jag är grymmast på lagret så nu får jag jobba till sista augusti om jag hörde rätt i den svettiga paniken och det innebär att jag kommer tjäna RIKEDOMAR tills jag ska vinka Sverige adjö och leva livet. Assåååeee GÖTT!!!!

Igår hittade jag en skatunge i häcken och den överlevde natten så jag tänkte mata den nu när jag kom hem men jag tror att allt är i sin ordning för mammaskatan kom och kraxade aggressivt på mig när jag gick nära så det är nog bara så hon uppfostrar sina barn. Sparka dem ur boet och sen vara mamma på distans. Komma med mat ibland. Så ni behöver inte oroa er, kära läsare!

På fredag ska jag vara barnvakt åt den sötaste fyraåringen jag känner och dennes splitternya kattunge. Det är två flugor i en smäll det. Jag längtar, på riktigt.
Och sen avslutar jag veckan med en lördag med grillfezt och en söndag med picknick i parken.

DESSUTOM blev jag flyttad från läskiga storpaketeringen till mysiga rullis. så nu kan jag bara chilla hela jävla veckan.

Nu vet ni.

Det är konstigt hur jag kan sakna en känsla jag inte minns men det är som om det tomma skalet av den flyter upp till ytan ibland och jag påminns om en skugga av ett eko av en rest och sen kan jag inte tänka på något annat på dagar. Och nu sa han det också. Det betyder att det är ett verkligt problem som måste tas tag i, ett verkligt problem som inte kan blundas bort som många andra innan de försvinner ner längs kinden. Men jag är trött på ta tag, jag är trött på att försöka. Jag trodde jag gjort mitt bästa men mönstret sitter djupt. Ibland önskar jag att saker hänt annorlunda.

Jag vill inte jobba imorgon. Jag vill bara få pengarna in på kontot tack och adjö.

Skriver till O. Tycker han är kul. Grävde just upp att han lajvat som barn. LOL.

H e r r e g u d . Herregud. Det behöver hända SNART.

Träffade Ts kille O ikväll. Han var trevlig och rolig. Nu är jag mätt och trött och sugen på film/bok/något men innerst inne vill jag kanske bara ha någon att sova med.

Vad du är söt, min kära lilla ponny

Nu ska jag posta brevet. Det känns spännande och lite läskigt. Jag kan ju ha glömt så sjukt mycket på de här åren. Och nu ska jag bedömas och delas in. Men jag längtar.

Fy fan vad jag är trött på viskande och smackande och nu har hon dessutom HOSTA jag orkar inteeee. Vill bo ensam och för mig själv i ett fint hus på prärien typ. Låt mig vara.

För trött för att sova med öronproppar. Men det ser ut som om det kommer krävas.

Skriver engelskaprovet, svettas och måste snart kasta mig i bilen till FO och EO för att fira körkortet i efterskott.

Nu från övervåningen, där pappa ser på tv: JIPPIJAJAJ JIPPI JIPPI JAJAJ JIPPI JIPPI JAJAJ JIPPI JIPPI JAJ


?????????????????????

GOOD PAIN

Även fast mina ben i princip skriker, och även fast jag med all säkerhet mest liknar en blandning mellan Biggest Loser-deltagare och en kvinna mitt i förlossningsprocessen när jag gör det, så känns det ändå alltid så JÄVLA SKÖNT i kroppen efter att jag blivit späkt av S i skogen. Jag har inte ens tänkt på att ge upp den här gången. Känns som vuxenpoäng. Minns när jag var yngre (förra månaden) och alltid tänkte "när ska det riktiga livet börja?", och väntade mig då att det skulle vara som någon slags tröskel att passera, och sedan skulle nya vänner, ny livsstil, ny miljö och nya sidor hos mig själv bara poppa fram som svamp om hösten. Nu tänker jag att jo, kanske är det här ändå det riktiga livet. Jag jobbar inte med något jag tycker om, jag umgås nästan uteslutande med människor jag känner sen gammalt och jag vet fortfarande inte vad jag ska bli när jag blir stor. MEN: Jag tjänar ruskigt med pengar (i jämförelse med mitt gamla jobb är detta heaven pengamässigt), jag arbetar mig mot ett mål, något jag verkligen verkligen vill och som lägger som ett härligt instagramfilter över hela min vardag och gör att jag står ut, jag omger mig med människor som får mig att må bra över mig själv och min tillvaro, jag har börjat forma om mig till något jag kan tycka om, och jag har knappt ens panik längre över vad jag ska bli i framtiden. För tänk vad urtråkigt att veta det redan?! Nej, jag tänker försöka se lite mer av världen än nationsdansgolv, Ica Supermarket och trånga lägenheter innan jag bestämmer mig. Det finns ju lite att välja bland.

Det är skrattretande hur ränderna aldrig går ur. Har jag skrivit engelskaprovet? Nej.

Att jobba är som att gå i dvala, och enda gången jag vaknar till är tiominutersrasterna i det kritvita lunchrummet. Ikväll ska jag misshandla mina fötter igen. For the greater good.

NEEEEEEEEEEEEEJ JAG VILL INTE GÅ OCH LÄGGA MIG JAG VILL INTE UPP TILL JOBBET JAG VILL BARA VARA LEEEEDIG JAG VILL BARA SOVA OCH LÄSA OCH GÖRA ROLIGA SAKER JAG VILL INTE VARA HEMMA ÄN JAG VILL INTEEEEEEEEEEEEEEE

imorgon är måndag och måndag är alltid trist men dubbelt upp av tristhet just imorgon för det är åka-hem-dagen. jag ångrar att jag har varit tjurig och barnslig ibland här. jag vill stanna i flera veckor till. jag vill äta varje frukost på bohemia bagels, jag vill promenera över karlsbron varje kväll och jag vill höra mozart och vivaldi genom tjocka kyrkväggar. klickklacka över gamla torgets stenläggning. beundra arkitekturen som trängts ihop i judiska kvarteren. men nej, hemåt det bär och det är kanske inte så illa det heller, egentligen.

glider

ALLTSÅ stämningen i den här staden är så MYSIG! Man bara promenerar omkring, ensam och tjej och nästan tio på kvällen en lördag, när det dessutom druckits oavbrutet i staden sedan innan tjeckien-sverige-hockeyn när det var storbildsskärm på old town square, och ändå är man inte ens nervös. och det är bara glada och härliga människor överallt. trivz, om man säger så. är eventuellt naiv och sådär nu, men hittills älskar jag prag.

Terezín

besökte Terezín idag. ganska jobbigt. dock inte lika påfrestande som tex toul sleng, pga stressad guide med dålig engelska. synd. började grina på judiska museet, det fanns barnteckningar från 30/40-talen. bredvid stod namn, dödsår och var de dog. de flesta i auschwitz. terezín var en konstig plats. såg ut som en spökstad, som tjernobyl. ändå bodde folk där. märklig stämning.

Tjeckien

ligger just nu i ett vindsrum i prag, granne med kafka, och tittar upp på takbjälkarna. kan inte låta bli att tänka att jag så himla gärna skulle vilja bo exakt här (asbilligt!?!) med alla mina friendz och köpa tiokronorsöl och mysa. men allt är zuper här ändå, trots att de är kvar hemma. gratis internetz på rummet dessutom.  nu ska jag rösta emot pappa som vill på nån himla  beer tour.

Om några timmar är jag i ett flygplan igen, gud vad det var länge sen sist! Var det... Berlin? Jag tror det. Nu ska jag sova sova sova de timmarna jag får, sen kanske jag får handla av C på terminalen. Känns på nåt konstigt sätt som om jag kommer sakna alla här hemma jättemycket, trots att jag bara är borta jättekort tid.

Push play to continue

För första gången sedan urminnes tider går det att blicka framåt utan ångest och jag vet att jag kommer vara så himla nervös när det väl rör sig om dagar men jag ser fram emot något igen och det är härligt. Det får mig att hånskratta åt psykologens "du kommer nog behöva hjälp med det här" för TITTA jag gjorde det själv! Jag plockade upp bitarna, satte dem på rätt plats och jag fick dem till och med att stanna där. Och äntligen ser jag ett mål, en destination värd att anstränga sig för. Inte grå sörja. Inte en seg pappersmassa av dagar som trögflytande sträcker sig till horisonten och förbi den i all evinnerlighet. Jag vill känna nålen i skinnet igen, jag vill bländas av solen, jag vill lära mig saker och bygga mig själv, både inne och ute. Jag vill röra mig fritt, vidga världen. Ta del av den. Och det bästa är att allt det kan jag faktiskt göra. Och det ska jag.

Birdsong

OMG Eddie Redmayne, var jag än går så är du där och plutar med dina magnifika läppar! Tack, SVT1, för att ni visar Birdsong. Som jag väntat och längtat alltså.

Boot camp

Jaha. Nu har jag nog sagt ja till alldeles för mycket, men jag VILL så det värker den här gången och jag tänker inte vara fet ett jävla år till.

Arg+äcklad idag. Och imorgon är det jobb igen. Det går så himla fort. Men sen åker jag till Prag och det blir kul ju!

"Very sad at all the snails trying to cross my street in the rain tonight, had to be on snail samaritan watch, saved about 6 lives tonight."
pw

Pelicans go where they dare There this be shortest day now of my year

Sedan de här släpptes för allmän beskådan så har jag inte hittat en enda finare grej:

Come with us now on a journey through time and space

Filmen var skitläskig, jag fattar inte varför jag alltid tror att jag är modig. Kisade mig igenom hela. Ikväll ska vi gå på bio. Nu ska jag kolla på det här:

TGIF

HELG HELG HELG HELG HELG HELG HELG HELG :D :D :D :D :D :D :D :D :D

Toniiiiiiiiight we are yoouuunggg. Så att säga. Det kommer - förhoppningsvis - föra med sig läskig film som fan och jag och Räkan ska baka cookies och jag tänker göra allt i min makt för att inte tappa alla små perfekt runda ogräddade kakor på ugnsluckan så alla går jättesönder den här gången.

Sa detta till mig själv: lägg dig tio senast, precis som igår, så kommer du känna dig utvilad och härlig imorgon!
Gjorde detta mot mig själv: satte mig vid datorn.

SEXXXXXXY

Saker jag tar illa upp av idag: H&M-reklamen man blir slagen i ansiktet av när man bara vill in och glo lite på sin Bloglovin.

Det tar ungefär elva podcasts att ta sig genom en dag på lagret. På eftermiddagen gör kroppen ont och huvudet vill bara sova. Idag regnade det. Och jag blev arg och besviken och så jävla trött. Men det blev visserligen också ett kvitto på något jag ju egentligen vetat hur länge som helst, och vad fan skitsamma.

Just nu vill jag bara krama Obama och muta hela USA så han blir omvald.

Åh, livet

Herregud herregud herregud så himla sugen på att sätta igång! Jag fick testet idag, och det verkade ganska lätt. Som de man alltid gjort, liksom. Det här kan bli riktigt bra. Åh, jag är så himla glad för det känns som att jag gör nånting på riktigt nu. Jag har ett RIKTIGT 7-16-jobb och jag planerar en RIKTIG framtid.

Det jag tänker på när jag gör fel för tionde gången vid rullbanan och vill grina för jag bara är till besvär och förstör för den stackars snälla tjejen bredvid som måste hjälpa mig hela tiden:

Alltså jag vet att det blir tjatigt men JÄVLAR vad fötterna VÄRKER. Inte som i *gått en dag på stan*, utan som i *skelettet penetrerar snart senor och skinn för det har gått och gnidits nedåt i nio timmar utan uppehåll*. Äckligt och ont.

Fotstatus: öm.
Är livrädd för hälsporre eller annan härlig åkomma.
Trots detta kom jag nyss hem från dubbelpromenad med S och trots att jag hela tiden i mitt huvud ser hur hälbenet (?) sakta men säkert, för varje steg, sviktar djupare och djupare genom köttet för att snart spetsa sig genom hälhuden och komma ut som ett enhörningshorn ur foten var promenaden skön. Måste ta tag i min förfallna kropp, en gång för alla. Det är nu det händer. Det är krig.

Saxat från Pottermore

It doesn't matter if you go to a muggle school, the magic is still on the inside

MÅSTE UT I SOLEN FÅR PANIK STRESS

Börjar redan få måndagsångest. Har ca 0,2% lust att jobba igen. Och jag tänker på allt jag borde gjort, måste göra, måste minnas. Saker som kan hända. Saker som hänt. Pengar som inte finns. Dåligt samvete. Allt det där.

Lördag = bra påfund. Idag vaknade jag halv ett. Det kändes ju ca 90% bra. Sen gav jag mig ut på kommunodyssé, handlade och träffade mormor och morfar. Dieser Tag ist ein guter Tag.

A J !

Så INIHELVETE trött nu. Kom hem för ca en sekund sedan. Har varit vaken i 20 timmar nu om jag räknat rätt, och det tar på superkrafterna. Det värsta som finns i hela vida världen, krig/svält/död/minor inräknat, är att somna på bussen och sen behöva vakna, blinka liv i ögonen, kliva ut i kylan och gå en kilometer hem i kolsvarta mörkret. Speciellt om man har ont i fötterna SOM FAN (Obs bör ej klaga pga S har samma skor+betonggolv som jag PLUS knäskada och hon klagar ändå inte). Och speciellt om man måste borsta tänderna, tvätta das Gesicht, kamma ut den tuperade delen av håret hjälpligt OCH dra på sig pyjamasen innan man får lägga sig. S och jag såg Jakten På Den Försvunna Staden ikväll. Det var asroligt och mysigt. Det var ballonger från taket, såpbubblor som fyllde luften, skratt och applåder. Sämre fredagkvällar har helt klart passerat!!! Dessutom såg jag ett irl-fågelbo uppifrån för första gången. Detta var sjukt fascinerande.

Sjukt irriterad på detta just nu: Pappa som rakar sig i badrummet och SLÅR med hyveln i handfatet en MILLIOOON gånger????

Plus har smärta i fötterna. Den är liksom latent nu, men så fort de där helvetesskorna åker på imorgon igen kommer de skrika högt. Betonggolv <3

PRELUDE

NU ÄR DET FIXAT JIHOOOOO JIHOOOO LYCKOS MIG JAG ÄLSKAR LIVET/FRAMTIDEN!!!!!!!!!!!!!!!!!!

GUUUUUUU vad jag har världens bästa mamma :)))))))))))))))))))))))))))))))))))))))

A woman's gotta do

Arbetsdag #1 har lämnat mig med både sveda och värk, men med hopp om livet och framtiden. Det var inte så svårt som jag lurat i mig själv, och S stöttade mig väl i de sista skälvande minuterna innan dagen ringde ut. Imorgon vill jag dock ha vadderade sockor istället för skor och någon slags rullande fåtölj att framföra mellan raderna av tusentals boksidor som egentligen vill att jag ska läsa dem och inte bara *blippa* dem.

Äntligen är det faktiskt vår och igår var roligt+trevligt men jag åkte hem tidigt och lämnade S åt sitt öde. Har idag jättedåligt samvete för detta.
Imorgon börjar jobbet och jag är supernervös för jag har fått för mig att det kommer vara omöjliga arbetsuppgifter och att jag kommer försmäkta av den tidiga morgonen och att jag kommer vara helt förvirrad och inte fatta någonting. Vill grina.