Myrornas krig i hela kroppen, vill springa ett varv runt huset eller hoppa jämfota och räkna till hundra men borde väl sova. Känner dock att jag behöver låta alla mina fans på internet veta vad jag tänker och känner exakt nu först. Och dessutom är det för spännande i Lost just nu för att lägga av för ikväll, tar nu bara en bensträckare innan jag kör vidare på S06E02.
Annars längtar jag mycket till att ha ett eget litet hem och sambo på min favoritplats i världen, ser fram emot att träffa både nya och gamla vänner, saknar alla som är utströdda över världskartan och är spänd på att se hur min kropp kan skärpa till sig under kommande månader. Jag slänger i lite stolthet i känslomixen också, apropå kropp. Körsbäret som kröner hela röran i detta lilla huvud ikväll är ändå nyfikenheten som börjat gnugga sömnen ur ögonen och komma till liv igen. Den är mycket välkommen tillbaka. Det finns ju så mycket jag inte vet men som kommer hända mig. Jag lever inte i ett vakuum, saker kommer ske omkring mig och påverka mig och jag är så sjukt nyfiken på vad det kan vara. Vad jag kommer lära mig, vilka människor jag kommer möta, vilka platser jag kommer se, smaker jag kommer uppleva, känslor jag kommer känna, ljud jag kommer höra OCH SÅ VIDARE. Om jag kommer känna mig hemma fortfarande när jag känner lukten av utspilld Guinness, tobak och fuktig sten efter föregående natts regn. Allt det där. Livet har blåst igång igen. Jag vill göra grejer hela tiden. Får idéer. Vem är jag ens? Jag tänker inte tillåta mig att börja vara rädd att det ska gå i kras nu. Jag ska bara låta det gå, dunka på i kugghjulen tills jag plötsligt står och har Jo i ena handen, väskan i den andra och oändligt med tid framåt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar