ALLTSÅ. Livet. Vad jag vill ha det som ett duntäcke om mig just nu och bara njuta i detta. Igår trodde jag att jag var dum och svag men det visade sig efter den enda knapptryckningen att det var tvärtom och allt som krävdes var bara den lilla motivationen. Att vilja vara bra i någon annans ögon och sedan inse att jag nog gjorde det för mig själv ändå. Och att jag tyckte om det.
Och idag var allt det härliga, ljusa mjuka fina, så himla närvarande. Med text visserligen men vi fann varandra där, och kanske mer där än vi gjorde öga mot öga. Och vi saknar varann. Det var skönt att höra. Och vi saknade hur det var, och vi var rädda för hur det skulle bli. Men vi fann varandra.
Och äntligen kom Australien i kontakt med internet igen och jag insåg hur mycket jag saknat att dagligen få veta allt som rör sig i det huvudet. Mer än jag trodde att jag skulle sakna det.
Dessutom landade ett plan i Sverige klockan 12.00 idag och bar med sig en av de jag saknat mest under det senaste halvåret eller så och även om vi bara sågs i några timmar så kändes det som att något inuti liksom lade sig till ro, för nu var allt på sin plats igen.
I min mailinkorg ligger en biljett som leder till det jag nu definierar som framtiden, och det känns både helt jävla fyrverkeri-regnbåge-pirr i magen-fantastiskt och skrämmande. Det finns ganska mycket som fortfarande behöver ta form och komma på plats, men allt jag kan göra nu har jag gjort och resten ordnar sig. Jag är så uppfylld av alla ikväll, känner mig blödig och sentimental men plötsligt inser jag hur många som är i mitt liv och att de är här av egen fri vilja och de skulle kunna gå om de vill men de stannar. Och jag är så tacksam för det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar