KOPFWEH

Trots min svaga och darriga sjukdomskropp är jag lite upprymd över livet ikväll. Dels över DATUMET, starten på det som jag skulle vilja kalla Livsexperimentet jag och en av de bästa jag känner ska genomföra, och dels över de nya rutinerna i mitt liv. Till exempel de nästan dagliga promenaderna med LP tidigt på morgnarna (enligt mina mått är det ofattbart av mig att av egen fri vilja gå ut på tvåtimmarspromenad 09.00 när jag inte har jobb). LP ger mig lugn på ett nästan osunt sätt. När jag har ångest över något kan jag ibland tänka att LP finns på jorden och hon tar sig ju igenom livet, och det får mig att känna att det kanske inte är så farligt ändå. Allt balanserar inte på en knivsegg. Hon är så lugn och härlig hela tiden. Men det vågar jag inte säga till henne för då låter jag som en stalker.
En annan bra rutin, om det nu är legit att kalla något man bara gjort en gång men planerar göra tradition av för rutin, är min och Räkans söndagsutflykt. Varannan söndag ska vi nu skratta oss svettiga för ynka 80 pix. Ser oerhört mycket fram emot det.
Andra saker att se fram emot: paket som kommer med posten. Ett med böcker och ett med telefon. Är spänd. Det blir fest.