Jag hade inte tänkt på det så förut men när jag fick det framlagt för mig för några dagar sedan blev det så tydligt, det att man känner i hela hela kroppen hur svackan är på väg och man blir rädd, ungefär som att stå vid kanten av en brant och känna hur man sugs nedåt men man försöker hålla balansen.

Nu surrar det och molar i bröstet och huvudet, det är som om hela jag går runt och håller en sån där låg telefonton. Kroppen väger elva ton, jag vet att det kommer kännas värdelöst snart. Längtar inte direkt.