Hot blood of a polar bear

Det känns helt surrealistiskt att jag nu går omkring och faktiskt, på riktigt, kan tänka på packlistor och vilken väska jag ska använda och hur jag ska lösa det här med internetuppkoppling och mobilabonnemang. Att det kommer att bli av, och att jag för första gången någonsin slipper jämföras med andra som alltid är bättre, snabbare, smartare, duktigare än jag, eller åtminstone alltid fått mig att känna så med mer eller mindre ansträngning. För det här gör jag själv, jag gör det för mig och för att kunna andas. Hejdå för en stund till 848, ICA Supermarket, gammal tyngd och känslorna som sitter i ryggraden. Jag längtar.