Åh vad jag inte gillar det här. Hela jag liksom spjärnade emot redan från början, men jag trodde det var ensamheten. Det var det kanske också, men ändå känner jag mig dum nu och trots att det inte var hög musik eller mörkt och trots att jag inte var för full så har jag ångest idag. Som de andra dagarna. Efter varje gång jag är här och inte där.
Jag hade kunnat vara det. Jag hade kunnat köpa biljett i luckan i den fula träpanelen, ställt mig i den andra kön, visat biljetten för vakterna, gått in till stora golvet, lämnat kappan i garderoben och gråtit på dansgolvet tills det nya året kom men jag satt vid ett bord med vita plaststjärnor och glutenfri kladdkaka och var tyst.
Precis som King Charles har jag nu bestämt mig för att 2013 TÄNKA MER, KÄNNA MER, SE MER, GÖRA MER än någonsin. Det kommer kanske att hålla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar