Ingen fara

I fredags bakade jag en fantastisk kantarellpaj, packade min lilla resväska, tog Jo, E och C under armen och for över stock och sten till sommarstugan. Där var det höst och tyst och härligt. Vi spelade spel och åt och åt och åt och pratade och sen sov vi. Sen åkte E hem dagen efter, men lite senare kom Räkpojken för att ta hans plats, och dessutom lämnade han kvar bullarna han tagit med sig och vi inte ätit dagen innan, så det blev ju inga spillda tårar över den saken. Så åt vi lite till, gick en promenad bland alla löven och pratade om viktiga saker och spelade mer spel och C fick inte ens några raseriutbrott trots att det var frågesport och tävling. Jo lagade sin spenatsoppa som var god fast jag egentligen inte diggar spenat så värst annars, och allt var mycket behagligt. Bilden nedan illustrerar vad jag vaknade till båda morgnarna.