OCH PÅ ÖVERVÅNINGEN ÄR SÅGEN IGÅNG

Det går sjuuuuukt långsamt, men det går framåt med tentjäveln. Vill ta ett nacksving på hela skiten och strunta i den, men det är väl bara att trycka ur sig lite ord och sen ta ett till U helt enkelt. Känns som att jag går en långsam väg till galgbacken med den här tentan, men jag kan ju knappast vara den första. Det var så SKÖNT att prata med MJ, och vi insåg att vi kände precis lika. Halleluja. Aldrig har jag känt mig så totalt dränerad på intelligens och intellektuell förmåga som just nu. Ser detta framför mig: jobba inom vården forever. Kafferum, fikapaus, innetofflor, tvättmedelsdoft, dämpad tystnad, feta rumpor, lätt rasism och *fräsiga* kärringfrisyrer DAGARNA I ÄNDA. Jag mäktar inte med.