Kvitto

Saker börjar kanske ta form. Jag börjar kanske kanske kunna greppa något fast och konkret när jag trevar i den här dimman som ligger mjölkig och ogenomtränglig över hela mitt liv, min framtid och mig. Det kanske är så, att ju närmre man kommer, ju mer skingrar den sig. Igår grät jag tills jag somnade halv fem, för någon annans skull. Kanske egentligen min. Det är nog ett ganska tydligt tecken, och det ska faktiskt bli skönt att ta tag i det här nu.