Nova

Inatt sov jag två timmar. Sedan ringde klockan för jobb, 06.00. Sådana morgnar är det värsta jag vet. Och sådana nätter är ännu värre. Jag hatar att jag fortfarande tänker allt det där, att jag fortfarande minns. Och nu är jag rädd för att det enda jag ser fram emot ska gå förlorat och jag är arg på min egen feghet och min hjärna känns som gröt som jäser mot kraniet och får mig att må illa. Jag vill bara sova tills allt är bra och ordnat.