Ilskan är kanske dum att hålla fast vid. Inte pålitlig och trygg att gripa efter. Ett sjunkande skepp på ett sätt, men samtidigt Titanicdörren som finns där att flyta på för ett ögonblick, om man vill, men egentligen syns ingen annan utväg. Och jag
vet att jag borde släppa den där dörren, för jag
vet att den kommer försvinna i djupet så småningom och har jag inte hittat något annat att flyta på tills dess är jag förlorad. Men jag stannar i ilskan ett litet tag till. För jag vet inte hur man gör.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar