Sometimes it hurts instead

Jag känner i hela kroppen, i ryggraden och i fingertopparna, att det kommer hända den här veckan. Det skulle vara så självklart, om det skulle ske de här dagarna, innan min födelsedag så att han förstörde den igen trots att han för länge sedan glömt den. Han kommer stå där, med henne under armen och sitt nya skägg över hela sitt nya ansikte och inte se mig. Inte känna någonting alls. Inte röra en min. Precis som förra gången. Precis som alltid. Och jag kommer låtsas som ingenting, men inuti kommer något gå sönder igen. Och jag vill inte det. Inte om det jag kände idag betyder att det är lagat, helt igen. Jag vill inte låta honom komma in där igen, rakt in där allt det sköraste finns, men han når dit på en blick och sedan blöder jag igen.