A woman's gotta do

Arbetsdag #1 har lämnat mig med både sveda och värk, men med hopp om livet och framtiden. Det var inte så svårt som jag lurat i mig själv, och S stöttade mig väl i de sista skälvande minuterna innan dagen ringde ut. Imorgon vill jag dock ha vadderade sockor istället för skor och någon slags rullande fåtölj att framföra mellan raderna av tusentals boksidor som egentligen vill att jag ska läsa dem och inte bara *blippa* dem.