GOOD PAIN

Även fast mina ben i princip skriker, och även fast jag med all säkerhet mest liknar en blandning mellan Biggest Loser-deltagare och en kvinna mitt i förlossningsprocessen när jag gör det, så känns det ändå alltid så JÄVLA SKÖNT i kroppen efter att jag blivit späkt av S i skogen. Jag har inte ens tänkt på att ge upp den här gången. Känns som vuxenpoäng. Minns när jag var yngre (förra månaden) och alltid tänkte "när ska det riktiga livet börja?", och väntade mig då att det skulle vara som någon slags tröskel att passera, och sedan skulle nya vänner, ny livsstil, ny miljö och nya sidor hos mig själv bara poppa fram som svamp om hösten. Nu tänker jag att jo, kanske är det här ändå det riktiga livet. Jag jobbar inte med något jag tycker om, jag umgås nästan uteslutande med människor jag känner sen gammalt och jag vet fortfarande inte vad jag ska bli när jag blir stor. MEN: Jag tjänar ruskigt med pengar (i jämförelse med mitt gamla jobb är detta heaven pengamässigt), jag arbetar mig mot ett mål, något jag verkligen verkligen vill och som lägger som ett härligt instagramfilter över hela min vardag och gör att jag står ut, jag omger mig med människor som får mig att må bra över mig själv och min tillvaro, jag har börjat forma om mig till något jag kan tycka om, och jag har knappt ens panik längre över vad jag ska bli i framtiden. För tänk vad urtråkigt att veta det redan?! Nej, jag tänker försöka se lite mer av världen än nationsdansgolv, Ica Supermarket och trånga lägenheter innan jag bestämmer mig. Det finns ju lite att välja bland.