Så löste sig allt, allt, som legat som en hård, bultande, värkande, vass sten i magen. Och jag kan andas igen. Och jag ska göra mitt bästa nu men jag behöver inte ens det om jag inte vill. Det riktigt pirrar i cellerna av denna FRIHET jag inte känt sen dagis. Halleluja.
Hur löste det sig?
SvaraRadera