Jag försöker att inte tänka så mycket framåt, för jag vill inte känna mig dålig. Jag försöker att inte tänka på möjligheterna, alla kanske och tänk om, för jag vill inte bli besviken. Jag gör mitt bästa för att glömma saker jag gjort som jag inte skulle gjort om jag vet vad jag vet idag. Jag trodde att "leva i nuet" skulle vara spännande och nytt varje dag. Det är det inte. Det är samma varje dag. Men det är kanske skillnad mellan att bara ha hamnat i ett mellanrum mellan då och sen, och att aktivt välja att vara där.
Egentligen klagar jag inte. Egentligen har jag inte mått så här bra på månader. Egentligen har jag så många så fina vänner som jag vet finns en sekund bort, jag har ett bra och välbetalt jobb och en hyfsad CV, jag har börjat läsa och lyssna på musik igen, jag har en så himla bra familj och jag har lite, lite vilja att göra någonting. Det hade jag inte förut. Det kanske ordnar sig ändå. Det kanske blir bra. Det kanske blir nånting.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar