So Jay, don't you ever let us down, don't you ever. I'll have to shoot you and no one will hear a sound.

Alltså nåt stämmer inte. Nåt är liksom ur takt. Som att jag har fastnat i någon slags underström i tiden, som en luftficka eller ett hål i vägen, där allt bara är stiltje. Som att tiden inte finns, men när man tänker på den rusar den snabbt och öronbedövande som ett tåg och det finns inte en chans i världen att hinna med. För man måste lära sig att manövrera innan man kan ta sig framåt, det har jag lärt mig på körskolan. Det är först när man kan manövrera som man kan ge sig ut i trafiken, bland andra människor och situationer. Men jag kan ju inte det. Ingenting sitter i ryggmärgen. Jag är inte beredd på trafik, andra människor och situationer. För jag vet fan inte hur jag ska manövrera mig själv.