svarttttttt

Jaha. Grinade till Band of Brothers ikväll igen, och toppade feelbad-tittandet med en dokumentär om Tuol Sleng och den onde jäveln Duch. Grinade lite till. Mindes tillbaka. Det är inte ofta jag får den där känslan av total tystnad och tomhet inuti, då det inte finns några ord som riktigt passar så man är hellre tyst, men när jag satt på stenbänken på skolgården utanför S-21 var det verkligen så. Det var som stämningen i biosalongen efter att Svart Venus tonat ut på duken, fast tusentals gånger värre.